Wis 7
Konung Salomo talar om sin kärlek till visheten, om hennes gåvor och egenskaper.
1Också jag är en dödlig människa, lik alla andra, och en avkomling av den stoftvarelse som först blev danad. Under tio månaders förlopp fick jag kroppslig gestalt, i en moders liv; 2den bildade sig i blod ur en mans säd och genom njutningsfylld omfamning. 3Och när jag föddes, begynte jag andas samma luft som alla andra, jag föll ned på den jord som bär oss alla, och mitt första ljud var en gråt, lik alla andras; 4i linda blev jag uppfödd under trägna omsorger. 5Ty ingen konung har på annat sätt begynt sin tillvaro; 6nej, enahanda är allas ingång i livet och lika deras utgång. 7Därför bad jag, och förstånd blev mig givet; jag åkallade, och vishetens ande kom till mig. 8Jag höll visheten förmer än spira och tron; rikedom räknade jag för intet i jämförelse med henne, 9och oskattbar ädelsten aktade jag ej lika med henne. Allt guld är ju bredvid henne en handfull grus, och såsom ler är emot henne silver att akta. 10Högre än hälsa och fägring älskade jag henne, och jag ville hellre äga henne än solens ljus, ty det sken som hon sprider slocknar aldrig. 11Dock, med henne kom mig allt annat gott till del och omätlig rikedom genom hennes hand. 12Jag fröjdade mig vid allt detta, då ju visheten regerar däröver, men jag visste icke ännu att hon också är dess alstrarinna. 13Utan listig beräkning tog jag emot hennes lärdomar, utan missunnsamhet delar jag ock med mig av dem; jag gömmer icke undan hennes rikedomar. 14Ty hon är en outtömlig skatt för människorna, och om de bruka den, förvärva de sig Guds vänskap, välbehagliga inför honom för de gåvor som komma av undervisningen. 15Men mig give Gud att kunna tala såsom jag ville, och att tänka på ett sätt som är hans gåvor värdigt. Han är ju den som både vägleder visheten själv och för de visa på rätta vägen. 16Ty av honom bero både vi själva och vårt tal, allt vad förstånd heter och all kunskap i livets värv. 17Ja, det är han som har givit mig osvikligt vetande om tingen, så att jag känner världens byggnad och elementens verkningskraft, 18tidernas begynnelse och slut och mitt, solståndens växlingar och tidsavdelningarnas skiften, 19årens kretslopp och stjärnornas ställningar, 20varelsernas egenskaper och de vilda djurens skaplynnen, andarnas makt och människornas tankar, växternas olika arter och rötternas krafter. 21Vad som är fördolt och vad som är uppenbart, allt har jag lärt känna. 22Ty visheten, hon som är mästare i allt, har undervisat mig därom. Ty i henne finnes en ande som är förnuftig, helig, ensam i sitt slag, mångfaldig, fin, rörlig, genomträngande, obesmittlig, klar, okränkbar, vän till det goda, skarp, ohämbar, välgörande, 23människoälskande, fast, orubblig, obekymrad, en som förmår allt och övervakar allt, och som går in i alla andra andar vilka äro förnuftiga, rena och av fullkomlig finhet, 24Ja, visheten är det rörligaste av allt rörligt och tränger igenom och går in i allt, till följd av sin renhet. 25Ty hon är en fläkt av Guds kraft och ett ogrumlat utflöde av den Allsmäktiges härlighet; därför kan intet besmittat komma vid henne. 26Ja, hon är ett återsken av det eviga ljuset och en klar spegel, som återspeglar Guds verksamhet, och en avbild av hans godhet. 27Fastän hon är en, förmår hon dock allt, och fastän hon själv förbliver den hon är, förnyar hon allt annat. Från släkte till släkte flyttar hon in i fromma själar och gör människor till Guds vänner och till profeter; 28ty Gud älskar allenast den som bor samman med visheten. 29Ja, hon är skönare än solen och förmer än hela stjärnhimmelen. Jämföres hon med dagsljuset, är det hon som får företrädet; 30ty detta avlöses av natten, men över visheten har ondskan ingen makt. a b c d e f g h i j k l m
Copyright information for
Swe1917